söndag 1 april 2018

Uppdaterat

Förresten är min webbsida uppdaterad - musik- och föredragssidorna är uppdaterade, och en ny sida om Unburning Fame har tillkommit!

Mdt kmt

Relationen mellan fornegyptiska och de semitiska språken är en svår nöt. De är släkt med varandra (båda är grenar av den afroasiatiska språkfamiljen, vilket syns tydligt på pronomensystem och mycket annat), men släktskapen är avlägsen och komplicerad. Att etablera regelbundna ljudlagar mellan dem har visat sig besvärligt, och det finns idag två konkurrerande skolor kring vilken uppsättning lagar som gäller. Den äldre skolan tänker sig att konsonantljuden motsvarar varandra ganska väl i sin utveckling mellan egyptiska och semitiska språk, medan den nya skolan, som går tillbaka på traditionen från Otto Rössler, postulerar mycket radikala förändringar i egyptiskan, där man t.ex. menar att det etymologiska *d-ljudet blivit ett ʿayin (en faryngal frikativ) på egyptiska. Problemet är att dessa två skolor till stor del är omöjliga att förena (fast det finns de som försöker, t.ex. genom att tänka sig tidig dialektsplittring i egyptiskan, med olika ljudlagar i de olika dialekterna). En annan svårighet skapas av att egyptiska och semitiska språk friskt lånade ord från varandra, så att det är mycket svårt att skilja geniuna ärvda släktskaper från senare lån. Som en forskarbekant sade till mig en gång om frågan: det som ser ut som besläktade ord är lån, och de ord som faktiskt är besläktade ser inte alltid besläktade ut.

Kul, sådant!

onsdag 21 mars 2018

Rök, drakar och pizza i Gamla testamentet!

Nu är Contrapposto-poddens premiäravsnitt utlagt, i vilket Nils Ekblad intervjuar mig om min senaste bok, Unburning Fame!

Lyssna här!

tisdag 20 mars 2018

Poddreklam!

Titta här vad som kommer imorgon!


torsdag 15 mars 2018

Kärnbränsle och fenicier i Malmö!

På lördag (17/3) klockan 14.00 håller jag ett föredrag på Malmö Konstmuseum kring den forskning jag för några år sedan gjorde om exegetikens och filologins betydelse för informationsbevarande kring kärnbränsleförvaring. Kom gärna och lyssna - mer kan läsas här, eller på Facebook här!

tisdag 13 mars 2018

Den Dolde

Några vackra rader ur de s.k. Leiden-hymnerna till den egyptiske guden Amon, som beskriver honom som den dolda, bakomliggande och transcendenta verkligheten bakom gudarnas mångfald - här i ett slags gudomlig trefald tillsammans med gudarna Ptaḥ och Rēʿ:

ẖmtw pw nṯrw nbw

jmn rꜥ ptḥ nn snnw.sn

jmn rn.f m jmn

ntf rꜥ m ḥr ḏt.f ptḥ


"Tre är alla gudar -
Amon, Rēʿ och Ptaḥ, utan någon annan like.
Hans namn är dolt i Amon,
han är Rēʿ som ansikte, hans kropp är Ptaḥ."

(p. Leiden I 350, kap. 300, 4, raderna 21-22)

... en vacker och poetisk framställning av det faktum att de moderna kategorierna "polyteism" och "monoteism" inte alltid fångar äldre tiders (eller för den delen nutida) religiösa föreställningar. Till saken - och fyndigheten - hör också att namnet på guden Amon (jmn) i sig betyder något i stil med "dold" och att begreppet "namn" här också har klangen av "identitet, väsen", så att den tredje versraden ovan egentligen innebär ungefär "Hans väsen är Dolt i den Dolde". Amon sågs nämligen ofta just som den mest dolde, den mest omanifesterade av gudarna. En vacker text, som om man känner sig lite vilt spekulativ kan tänkas förebåda tankar man finner i Corpus Hermeticums femte traktat, där det sägs att Gud är omanifesterad och dold "men ändå helt uppenbar", liksom Amon är dold men ändå identifieras med solguden. Idéer om en reception av Amons "doldhet" i Corpus Hermeticum kan man för övrigt finna i den här avhandlingen av Thomas McAllister Scott.

En lustighet skedde förresten när jag citerade ovanstående fornegyptiska textbit på Twitter och Facebook. Båda dessa instanser trodde nämligen att ordet snnw.sn (ordagrant "deras andre", det jag ovan översatt med "någon annan like") var en internetadress, rimligen i Senegal (som har topdomänen .sn). Jag måste tyvärr meddela att internettopdomäner inte var uppfunna när Leiden-hymnerna till Amon skrevs.

lördag 10 mars 2018

Att 'forska

Apropå en intressant diskussion jag följt å nätet har jag kommit att fundera över det rätt märkliga uttryckssätt som inte sällan förekommer när skolelever av sina lärare åläggs att "forska" om något, vilket i praktiken inte verkar betyda stort mer än "läsa på om" - en användning av begreppet som får mången forskare att klia sig irriterat i huvudet. Kan det inte vara så att detta bruk av ordet "forska" kommer sig av något slags återöversättning av engelskans bra mycket bredare (och luddigare) "research"?

Hu, i så fall.

Eller handlar det om en avhuggen användning av uttryck som "att efterforska"?  Att 'forska, så att säga? Ett uttryck för aphaeresis, i så fall :-)

söndag 25 februari 2018

Dödahavsrullar i DN!

Jag skriver om den nya svenska översättningen av Dödahavsrullarna i dagens Dagens Nyheter (denna underbara tautologi - dagens Dagens*): läs här!


* Fullt jämförbar med "SI-systemet", "DC-serier" och annat liknande kul!

söndag 28 januari 2018

Karvanrecensioner

Det stora jubileumsnumret av kulturtidskriften Karavan har tema: klassiker, och jag deltar där med en tolkning till modersmålet av de hettitiska texterna om kampen mellan Stormguden (Tarḫunna-) och Ormen (Illuyanka-). Några mycket trevliga recensioner av numret har dykt upp å nätet: Bengt Söderhäll skriver om det i Arbetarbladet under titeln Den vackraste tidskrift som skådats, och Bernur talar om Karavans kanon. Och här har vi också en glad recension i Sydsvenskan.

lördag 27 januari 2018

Pstu!

Ryukyuanska språk är kul - det är de enda  språk som med säkerhet kan sägas vara släkt med japanskan, talade på Ryūkyū-öarna söder om Japans kärnland. I Japan har de inte sällan setts som dialekter av japanska, men de är tillräckligt annorlunda för att definitivt betraktas som egna språk. Det kanske bekantaste av de ryukryuanska språken är okinawanskan (som inte bör blandas ihop med den okinawanska dialekten av japanska). Men det finns många fler. Ett roligt exempel på ett ryukyuanskt ord hittar vi på språket miyakoanska, där "människa, person" heter pstu, släkt med japanskans hito. Båda härstammar från den rekonstruerade protoformen *pito (som det sannolikt fortfarande hette på fornjapanska). Notera hur miyakoanskan bevarat den initiala konsonanten p, medan japanskan skiftat den till h. Japanskan har däremot bevarat vokalstrukturen i ordet, medan miyakoanskan förvandlat i-vokalen till ett sibilantljud (s) och skiftat -o till -u.