söndag 28 januari 2018

Karvanrecensioner

Det stora jubileumsnumret av kulturtidskriften Karavan har tema: klassiker, och jag deltar där med en tolkning till modersmålet av de hettitiska texterna om kampen mellan Stormguden (Tarḫunna-) och Ormen (Illuyanka-). Några mycket trevliga recensioner av numret har dykt upp å nätet: Bengt Söderhäll skriver om det i Arbetarbladet under titeln Den vackraste tidskrift som skådats, och Bernur talar om Karavans kanon. Och här har vi också en glad recension i Sydsvenskan.

lördag 27 januari 2018

Pstu!

Ryukyuanska språk är kul - det är de enda  språk som med säkerhet kan sägas vara släkt med japanskan, talade på Ryūkyū-öarna söder om Japans kärnland. I Japan har de inte sällan setts som dialekter av japanska, men de är tillräckligt annorlunda för att definitivt betraktas som egna språk. Det kanske bekantaste av de ryukryuanska språken är okinawanskan (som inte bör blandas ihop med den okinawanska dialekten av japanska). Men det finns många fler. Ett roligt exempel på ett ryukyuanskt ord hittar vi på språket miyakoanska, där "människa, person" heter pstu, släkt med japanskans hito. Båda härstammar från den rekonstruerade protoformen *pito (som det sannolikt fortfarande hette på fornjapanska). Notera hur miyakoanskan bevarat den initiala konsonanten p, medan japanskan skiftat den till h. Japanskan har däremot bevarat vokalstrukturen i ordet, medan miyakoanskan förvandlat i-vokalen till ett sibilantljud (s) och skiftat -o till -u.

måndag 22 januari 2018

Tyrannos

För övrigt anser jag att vig mestyrann är världens roligaste namn på en fågel. Vissa skulle kunna tycka att dess engelska motsvarighet, agile tit-tyrant, är rätt kul också.

söndag 7 januari 2018

Allt du alltid velat veta om att fråga humanioraakademiker men aldrig vågat fråga!

Inte sällan händer det den som arbetar inom de humanistiska ämnena att man får en eller annan fråga sig tillsänd från allmänheten om ... ja, det ena eller det andra. Att svara på sådana är en ganska självklar del av den "tredje uppgiften", och skall så vara. Det är en ära att få agera kunskapsbank efter förmåga, och sådant blir också en viktig illustration av akademins betydelse. Efter ett antal år i yrket börjar man dock fundera på hur sådana frågor bäst kan hanteras från frågeställarens sida. Det är ju nämligen så att humanioraakademiker ofta är mycket stressade och upptagna människor - forskning skall genomföras, artiklar och böcker skall skrivas, studenter skall undervisas, möten skall bevistas, populärvetenskap skall (vad gäller en del akademiker) skrivas, administration skall handhas, uppsatser skall handledas, betyg skall sättas, konferenser skall bevistas, utåtriktad verksamhet (föredrag, intervjuer, artiklar i populärpress) skall inte sällan också hinnas med, medelsansökningar skall sättas samman, seminarier skall genomföras. Och tentor skall rättas.

Allt detta gör att det kan vara ett styvt jobb att även hinna med allmänfrågor på ett bra sätt. Och därför kan det vara bra att veta hur sådana bäst formuleras, både för forskarens som får frågan skull och för frågeställarens. Alltså här några enkla vägvisare i denna konst.

(1) Skriv konkreta frågor. Frågor av typen "hur såg man i antiken på ...", "vad anser bibeln om ...", "vad är det viktigaste om ..." och liknande går i princip inte att besvara. Prova själv genom att ersätta frågans ämne med något kanske mer närliggande, t.ex. "hur ser man i Sverige på ...", "vad anser folk på 2000-talet om ...", "vad tycker amerikaner om ..." och liknande, så inser man lätt hur meningslösa den typen av frågor blir.

(2) Ställ inte frågor som egentligen betyder "Jag har en idé som jag vill att du skall lyssna på/propagera för/forska om". Har du sådana - utbilda dig och ägna dig kanske en dag åt forskning själv! Då kommer du att börja märka huruvida dessa idéer faktiskt har bärkraft - iom att du måste argumentera för dem och övertyga andra forskare om dem.

(3) Skriv inte frågor som måste besvaras mycket snabbt. Forskare är som sagt ofta upptagna personer och har sällan tid att lägga allt annat åt sidan.

(4) Skriv inte frågor som uppenbart bara är önskningar om snabbhjälp till skoluppgifter och liknande. Visst, ibland behöver t.ex. gymnasister högst legitim hjälp inför ett specialarbete eller så, men det är inte sådana situationer jag menar, utan sådant som bara är sätt att hoppa över nödig läsning.

(5) Vänta er inte ett förenklat, snabbt, smaschigt svar för att sedan bli missnöjda över att forskaren "krånglar till det så mycket". Forskares uppgift är just att krångla till det, att inte bara formulera sig i "soundbytes". Fundera på hur komplicerad frågan du ställer faktiskt är - och om den är komplicerad, tänk på att svaret då också måste vara det (eller också mycket svepande). Det är just därför det är komplicerat att skriva populärvetenskap: man måste hela tiden göra ett urval och en sållning i vilka av de tusentals detaljerna man skall presentera för läsaren.

(6) Liten variant på (2) - skicka inte mängder av sidor av material som du undrar om forskaren kan "titta på". Oftast har vederbörande inte tid, och om han/hon så har det kan det ändå inte egentligen leda till något. Vad skall forskaren göra med alla dessa sidor, även om han/hon faktiskt gillar dem?

(7) Och vad gäller oss som sysslar med antika språk: skicka inte frågor om huruvida man gratis kan översätta det ena eller andra till det ena eller andra språket. Att korrekt översätta till ett utdött språk är ett styvt arbete, som ofta kräver lång tid av slående i böcker, jämförande av antika belägg av liknande uttryck, funderingar kring vilken tidsnivå i språket man bör lägga sig på, stilistiska val, testande av olika varianter - och inte minst skapande av uttryck för moderna företeelser som det sällan finns ord för på mindre belagda antika språk.

(8) Utgå inte alltid från vad man sett igår i en dokumentär på TV/YouTube eller liknande. Visst, man kan börja i sådant, men man skall också inse att dessa framställningar inte sällan är förenklade och sensationaliserade (undantag finns naturligtvis).

(9) Skaffa dig först en snabb översikt över de frågor disciplinen sysslar med (Wikipedia och liknande kan vara till hjälp här). Det är inte meningsfullt att fråga språkvetare om huruvida man vet något alls om språks historia, fråga bibelvetare om "bibeln är sann" och liknande. Återigen: konkreta frågor om konkreta problem. Och försök gärna - om det går - att först skaffa en uppfattning om var allmän konsensus ligger. Det är oftast inte så svårt, i dagens internetsamhälle.

Så, det var några små tips. Och lycka till - och läs, läs läs!

måndag 25 december 2017

Jodå ...

Apropå dagens datum kan det vara värt att upprepa något ganska okontroversiellt och i religionsforskningskretsar så gott som helt oomstritt: det faktum att det en gång kring början av vår tideräkning levt en judisk apokalyptisk förkunnare vid namn Yēšûaʿ från Nasaret, en person som predikade sina idéer och sedan avrättades av det romerska styret i Palestina. Detta är inte på något sätt kontroversiellt inom forskningen. Faktum är att Jesu existens är bättre belagd i källorna än många andra antika personer vars historicitet inte ifrågasätts. Förutom i de bibliska evangelierna och breven finns tidiga omnämnanden (om än inte mycket mer) av honom hos Tacitus och (sannolikt) hos Flavius Josephus och Suetonius (i Divus Claudius). Idén att Jesu från Nasaret existens skulle vara helt mytologisk är i dagens forskning en ren fringe-position.



Vad man sedan kan säga rent konkret om denne Jesus från Nasaret är en helt annan sak. Men fanns gjorde han med till visshet gränsande sannolikhet. Och just det, god jul!

torsdag 21 december 2017

Period-riddare

Som många noterat är det ju Star Wars-tider just nu, med episod VIII, The Last Jedi, aktuell på biograferna. Jag hör till dem som tycker att filmen är lysande, men nog om det. Vad jag tänkte skriva om nu är etymologin till själva ordet jedi.

En vanlig, om än inte helt säker, teori är att George Lucas skulle ha fått ordet från det japanska begreppet jidai-geki (時代劇), som helt enkelt betyder det som på engelska skulle heta period-piece, eller kanske "kostymdrama" på svenska - kort sagt, filmer och liknande om (framför allt japansk) historia, med samurajer, ninja och liknande. Helt klart är ju att Lucas inspirerades starkt av sådant, inte minst av Kurosawas Den vilda flykten (på engelska The Hidden Fortress och på japanska 隠し砦の三悪人 , Kakushi toride no san-akunin) från 1958. Så antagandet att genrens namn skulla ha inspirerat ordet jedi är inte alltför långsökt. Men om så är fallet är det lustiga att det ju bara motsvarar japanskans jidai, "period, tidsålder". Så vi rör oss kanske med "period-riddare". Om vi tillåter oss att vara lite överetymologiserande och följa det s.k. etymologiska felslutet lite för långt ...

måndag 4 december 2017

Natt i Korpilombolo

Om några timmar - mitt i natten - ger mig alltså av till Korpilombolo, där jag skall delta i "Nattens festival" på måndagkvällen. Det blir ett föredrag om drömvisioner i gammaltestamentliga och andra främreorientaliska texter - Sakarja och den ugaritiska Kirta-texten kommer att figurera. Förhoppningsvis kommer detta att passa stämningen. Det är inte omöjligt att det blir hellenistiskt också, så att Poimandres kommer in i diskussionen. Och faktum är att det också kan hända att jag framträder med lite pianospel, är det tänkt! Ser fram emot detta!

fredag 24 november 2017

Helig skrift?

Noterar att Google tillmäter min senaste monografi stor auktoritet, eller hur vi nu skall uttrycka saken:


Nattfestival

Tänkte bara snabbt nämna att jag den fjärde december uppträder som del i European Festival of the Night i Korpilombolo - längre norrut än jag någonsin varit i Sverige. Ser fram mot denna upplevelse! Mer info om detta kommer!

tisdag 14 november 2017

Murlo-tegel!




Vill flagga lite (nåja, rätt mycket faktiskt) för något storståtligt som skett i den wikanderska familjen. Min far Örjan har nämligen nu avslutat - och publicerat - sin bok om takteglen från den etruskiska siten Poggio Civitate/Murlo, ett publikationsuppdrag som han åtog sig för inte mindre än 43 år sedan (många andra böcker och forskningsprojekt har han publicerat under tiden, I hasten to add)! Men nu är detta hans storverk alltså klart!

Ytterligare två personer förtjänar här att äras - dels Fredrik Tobin, som deltagit med arbete i forskningsprocessen, skrivit bidrag och tagit bilder, och dels min kära hustru Rebecca Bugge, som fungerat som allt-i-allo, skött mycket praktiskt, tagit många bilder (bland annat den vackra omslagsbilden) och agerat bildredigerare. Hyllning till alla som deltagit i detta stora arbete!

Tjo!