tisdag 11 december 2012

El Shaddai

Måste ta tillfället i akt och skriva lite om det fantastiska TV-spelet El Shaddai - Ascension of the Metatron.

Inte minst beror detta på spelets ämne. Det är inte varje dag som man som hebraist och GT-exeget ser ett större tv-spel som är löst baserat på de apokryfiska Henoksböckerna (ja, löst, men i alla fall!). Spelets titel är också rolig. El Shaddai är egentligen ett gudsnamn ur Gamla testamentet, ett av de mer språkligt märkliga. Det första ordet, 'El, är inga problem - det är det allmänsemitiska ordet för "gud". Men den andra halvan är konstigare. Man har föreslagit att det skall ha att göra med akkadiskans šadû, som betyder "berg", men det är högst osäkert. Den antika grekiska översättningen, Septuaginta, återger ofta ordet med pantokratôr, "allhärskare, allsmäktig", vilket är ganska taget ur luften. Bibel 2000 har valt "Gud den Väldige".

Särskilt roligt är att ordet finns belagt i en lite annan variant utanför Bibeln, nämligen i Deir Alla inskriften. Denna inskrift, som upptäcktes i Jordanien 1967, berättar om siaren Bileam, Beors son (också omnmämnd i Bibeln i Numeri 22-24, bland annat tillsammans med en talande åsna) som får en nattlig vision av hur gudarna bestämmer sig för att skapa kaos i världen. Dessa gudar kallas just šaddayin, vilket verkar vara en plural av det ord vi har i "Shaddai".

Men, alltså åter till spelet. El Shaddai - Ascension of the Metatron är ett av de absolut vackraste tv-spel som finns - det ser ut som art nouveau, och musiken är förtrollande. Och på det typiskt japanska sättet innehåller det hur mycket religions-mashup som helst. Hjälten är Enoch, hans medhjälpare heter Lucifel (!) - den senare är klädd i japansk mörk kostym och sparar spelet genom att ringa upp Gud då och då via sin mobil (!) och berätta hur det går för vår hjälte. De fallna änglarna (inspirerade av berättelsen om gudasönerna i Genesis 6) ser ut som enögda ... öhmmmm ... grejer. Nefilim (alltså avkomman till fallna änglar och människor, också ursprungligen ur Genesis 6 och ett av GT:s mest populärkulturellt överanvända begrepp) ser ut som stora hattifnattar - som dessutom äter varandra levande. Totalt bisarrt, och totalt förtrollande.

Omdiktning, minst sagt. Och lite kul är att spelmakarna i början påpekar att spelet inspirerats av äldre religiösa texter och skapats samman av ett multikulturellt arbetslag med många olika konfessioner. Helt galet spel, och helt genialt.

Inga kommentarer: